Jag tänkte inte gå så långt...men sen kom min nya favoritlåt med Jennifer Lopez så benen började springa och jag sprang en bit och vips så hade man ju kommit en bit längre än tänkt. Jag tycker om att ta vändan runt Falu Gruva så jag tänkte att det borde jag väl våga göra fast klockan var ganska mycket...(21,30)...det var en kille till som körde intervallträning såg jag när jag kom upp en bit så tänkte att då e jag ju inte ensam...så jag började jogga sakta igen...när jag kommit halvvägs runt så e jag högst upp och det börjar slutta neråt igen, dock mot en ganska så enslig sida av "gruvhålet"..så ser jag en typ skåpbil(arbetsbuss, en vit med nån text på) som åker sakta upp...jag fortsatte jogga ...bilen körde emot mig sakta där jag joggade...Jag tittade bort mot den del där den killen var som körde intervaller men han var inte kvar...Jag började känna lite panik...ni vet så som man kan känna när man sitter och tittar på en film men vips så kändes det på riktigt...när bilen var ca 50 m framför mig så öppnades 3 dörrar samtidigt och det stiger ur tre ganska stora killar...dom ställer sig bara där...tittar och säger nåt men jag ignorerar dom och springer ganska så fort förbi(jag ökade upp tempot tidigare så det inte skulle märkas att jag blev lite rädd)...jag springer hela vägen ner till gruvområdet och bort mot bostadsområdet...där börjar gå och på nåt vis andas igen...Jag blev faktiskt rädd...Men jag stoppade i lurana i öronen igen och började gå...jag gick en bit efter en större väg och sen vek jag av upp mot det område där jag bor....den cykelvägen går jämte en bilväg men annars e det mest skog en bit uppför berget ...
Efter ett par minuter så kommer det en bil som glider sakta förbi...jag upptäcker att det är SAMMA bil måste erkänna att nu vart jag rikitgt rädd...de börjar slå lite på rutan...jag ignorerar dom...ringer upp min syster i telefon...jag tittar mig lite försiktigt omkring...jo där uppe kommer det en man som är ute och motionerar så jag tänkte PUH nu är jag inte själv längre...så då åkte bilen på som vanligt igen...
Det BEHÖVER inte ha varit nånting alls! Allt kan ha varit en slump och att jag inbillade mig alltihop, dom kanske skulle upp dit och kolla utsikten och faktiskt skulle åka just den vägen där jag gick! Eller inte... Men det var en väldigt jobbig upplevelse och jag insåg också hur sårbar man är...OM dom hade haft till avsikt att skada mig så hade ingen varken sett eller hört nåt där...3 stora killar skulle bara kunna lyfta in mig i skåpbilen och dra därifrån...eller göra det dom tänkt och sen bara kasta ur mig...hemska tanke!!! Men jag lovar er att det snurrade bra mycket i min hjärna när jag kom hem och berätatde för Kenta...och igår kunde jag inte sluta tänka på det... Vi bestämde att jag inte ska gå ensam så sent på kvällarnma samt att jag ska meddela vart jag går någonstans...Om jag ändrar rutt eller gå längre så ska jag meddela honom det...om man fortsätter samma hemska tanke att det denna kväll gått 2 timmar och K börjar undra..men vart f-n ska han börja leta nånstans...?
Jag som oftast är väldigt försiktig, jag går inte ut sent ensam sent om kvällarna....men just denna kväll kände jag mig för första gången på länge inte allför orolig...vädret gjorde väl sitt...en fin och ljus sommarkväll...Men nu har jag lärt mig en läxa och inser att det kanske inte bara händer andra...Men nu gick det ju BRA! :)
Nog om det, när denna arbetsdag är över så väntar 4 dagars ledighet:). Så härligt:). I morgon ska vi åka upp till Leksand och hälsa på finaste Mickan, ska bli så kul:).
Men nu arbeta mina timmar sen blir det konditionsträning på gymmet, har lite träningsvärk som vanligt nu när man springer på CF-pass titt som tätt:).
Kram till er !
Usch, fy vad rädd jag hade blivit!!
SvaraRadera