Hemkomst, "monsunregn" och bio...

Ja dessa tre ord beskriver gårdagen lite kortfattat...

Förts och främst "hemkomst", ja min älskade lillebror fick äntligen komma hem från lasarettet efter 34 dagar! Vår kämpe! Jag var så lättad igår att han skulle få åka hem och vara hemma och friskna i där istället för att liggga kvar på lasarettet. Men det kvarstår fortfarande problem med den ena lungan så han åker hem nu och så ska hans problem följas upp inom kort..Så nu håller vi alla tummar och tår på att detta går vägen och att han blir helt frisk!

Ja jag kan ju bara säga att eftersom jag blivit cyklist de sista dagarna(då jag fortf inte fått bilen fixad) så är man ju helt plötsligt mer fokuserad på vädret och igår kan jag inte säga annat än att jag hade tur att jag och barnen hade hunnit komma hem innan det kom in det värsta regnväder som jag någonsin i mitt liv varit med om! Himlen öppnade sig och det bara öste ner i närmare 45 min höll det på blandat med åskknallar. Det blev rejäla följder av detta regnoväder..lägger med en bild så ni kan se hur det såg ut på ett av alla drabbade ställen igår em...Men det jag inte förstår är varför testar man ens att cykla igenom?

På kvällen hade vi bokat bio och vi gick och såg "Snabba Cash 2", med supersnyggingen Joel Kinnaman, tänk att man kan bli småkär i en skådis, men han har nåt speciellt, han ser lite farlig ut samtidigt som hans ödmjukhet lyser igenom dom där bruna ögonoen samt hans leende som kan få vem som helst att smälta ...som ni förstår inklusive mig!Gahhhh:) Haha man måste ju få tycka lite även om man som jag är lycklig sambo, men min sambo är också medveten om att jag tycker Joel Kinnaman är en heting;). Jag tycker att filmen var helt ok, dock ganska rå för att vara en svensk film.
Om ni är nyfikna på filmen och Joel så kan ni kika på denna trailer. Kan även rekommendera Johan Falk filmerna där han spelar Frank Wagner i de sista filmerna om Johan Falk!

I övrigt så startade även denna dag med tårar, min lillprinsessa grät helt hysteriskt när jag lämnade henne och det gjorde så ont i hela kroppen när jag fick lov att vända mig och gå...Efter jag stängde dörren bakom mig så kom tårarna ännu en gång! Jag VET att det går över, men det spelar ingen roll just DÅ, för då är det jobbigt och jag kommer ALDRIG att vänja mig vid att lämna mitt barn gråtandes..men jag måste acceptera det då jag måste jobba..Men fy vad det är jobbigt...hela dagen blir att kännas tung och jag längtar bara tills jag får åka och hämta dom!

Nu är det dags att jobba, rasten är över!

Kram kram//M