När man satt ett mål...

... Ska man se till att njuta av resan dit. 

Så sant som det är sagt...:)men lättare sagt än gjort och väldigt beroende på vad givetvis.. 

Var på en inspirerade föreläsning i tisdags, en kille som heter Aron Andersson, en helt underbar positiv kille som gått igenom mycket jobbigt i sitt liv, fick cancer som 7 åring... Han berättade sin historia för oss på ett vackert, sorgligt, häpnadsväckande, roligt och framförallt fascinerade sätt! 

Han sitter idag i rullstol till följd av sin cancer.. Men ni ska veta allt han gjort! Allt från att cykla från Stockholm till Paris, till att bestiga Kebenekaise med kryckor! Nya mål i sikte hela tiden. 

Med tanke på min lillebror som är rullstolsbunden så kom allt detta så nära mig, mycket av det han visade bilder från sjukhuset kände man igen sig i.. Min älskade bror du är en kämpe! <3. Alltid postiv, nära till ett leende och lite busig! Det är min bror det:)

Så med tanke på detta har jag satt ett eget personligt mål, jag ska beställa en bok som Olga Rönnberg skrivit, jag ska följa den under hösten och om når mitt mål så ska jag åka på en sådan träningsresa som hon anordnar! Sätter ett perspektiv på ett år framåt! Hoppas att jag fixar det! Kanske någon i min närhet som följer med om jag har tur:) 

Och jag SKA njuta av vägen dit även om det innebär hård träning och säkert en del bakslag men i det stora hela ska jag se det som något positivt när jag gör det! 

Kanske göra som Aron när han hade bestämt sig för att cykla till Paris, han la cykleln mellan tv:n och soffan.. Så när han kom hem på kvällen och skulle slappa så såg han cykleln hela tiden.. Lika bra att träna tänkte han och drog iväg:).

Men just nu har jag fått en magkatarr från hell så Vila står på mitt schema för någon dag i allafall... 

Kramar till er <3